Bengt Nirje
Färgstark humanist, filosof, idealist, idrottsledare, skapare av möjligheter för dem som inte hade några.
Bengt Nirje, Uppsala, har avlidit vid en ålder av 81 år. Hans närmaste är hans syster, Britta Holmberg, Stockholm.
Skapare av den globalt erkända ”Normaliseringsprincipen”
Bengt hade många strängar på sin lyra och har satt
djupa fotspår efter sig genom sin livsgärning. Den kom
att omfatta både omsorger om personer med funktionshinder
och idrott för personer med funktionshinder, ”handikappidrott”,
och skulle få stor betydelse både i nationella och internationella
sammanhang. Han var en eldsjäl som brann för de svaga
i samhället, det gällde personer med funktionshinder i
allmänhet och personer med utvecklingsstörning i synnerhet.
Bengt var inte ute efter att skapa en drägligare tillvaro för
personer med funktionshinder genom välgörenhetsinsatser.
Han förstod tidigt att synsättet på personer med
funktionshinder både i Sverige och globalt utgjorde ett allvarligt
hinder för deras möjligheter till ett drägligt normalt
liv och personlig utveckling och satte det i samband med brist på
tillämpning av mänskliga rättigheter. Kodordet för
Bengt blev ”normalisering” och hans metod för att
förändra världen var att genom skriftlig och oral
argumentering påvisa vad som var fel och borde förändras.
I sin roll som ”övertygare” kunde han vara både
älskad och kontroversiell på samma gång. Det är
ingen tvekan om att hans idéer av en del personer betraktades
som ett hot mot etablerade normer inom såväl vården
som, kanske i högre grad, den internationella handikappidrotten.
Bengt hade dock en osviklig förmåga att träffa rätt
även om det understundom kunde ta sin tid innan även de
mest motsträviga slutligen insåg detta.
Efter studier i juridik, litteraturvetenskap och språk vid Universiteten i Uppsala, Yale USA och Sorbonne Frankrike och några år som kulturjournalist och radiokorrespondent bl.a. I USA och Frankrike blev Bengt Nirje på 1950-talet engagerad av Svenska Röda Korset. Efter upproret i Ungern 1956 utsågs han till ansvarig för sociala frågor i den svenska Röda Kors styrkan vid ett flyktingläger för Ungerska flyktingar i Österrike. Några månades senare blev han sambandsofficer för UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees) och arbetade med alla Ungerska flyktingläger. Efter detta utsågs han till chef för ”Folke-Bernadotte-aktionen”, en kampanj för att skapa nya möjligheter för barn med cerebral pares. Genom erfarenheterna från flyktinglägren och från arbetet med ungdomar med CP fick Bengt insikt i hur människor i institutionskollektiv upplevde sin situation, fruktan för framtiden, förnedring, osäkerhet och icke-normala krav. Detta förändrade hans inriktning i livet och ledde till hans djupa engagemang för en normalisering av livsvillkor och förutsättningar för personer utsatta för sådan behandling. När han sedan 1961 anställdes som ombudsman för FUB, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, blev det naturligt för honom att applicera sina erfarenheter och med sin analytiska förmåga söka andra lösningar än den då rådande institutionaliseringen som fråntog personer med utvecklingsstörning all värdighet och alla möjligheter att påverka sin tillvaro.
Resultatet blev ”Normaliseringsprincipen” som växte fram hos Bengt under en följd av år från 1961 – 1967. Via ett antal föreläsningar och papers vid seminarier och symposier och samtal runt om i världen blev han 1967 ombedd av (US) President’s Committee on Mental Retardation att presentera principen för normalisering och att beskriva sina intryck från besöken han gjort vid institutioner i USA. Dokumentets titel blev ”The Normalization Principle and its Human Management” och det blev vad han själv kallade den första versionen av Normaliseringsprincipen. Den bygger på jämlikhet och mänskliga rättigheter och identifierar bland annat vad som bör ingå i ett normalt levnadsmönster för personer med utvecklingsstörning för att ge dem möjlighet att utvecklas efter bästa förmåga. Principen är också tillämpbar för personer med funktionshinder generellt och andra grupper som t.ex. brottsoffer, åldringar etc.
Åren 1971 – 1978 arbetade Bengt för delstatsregeringen Ontario, Canada, där han var hälsoministeriets samordnare för utbildning och träning för personer med utvecklingsstörning samt samordnare för socialministeriets planering av omsorgsverksamheten.
Nydanare inom svensk och internationell Handikappidrott
Med sitt grundläggande gedigna idrottsintresse tillsammans
med engagemanget för personer med funktionshinder var det självklart
att Bengt Nirje som den ledargestalt och nyskapare han var skulle
komma att påverka Handikappidrottens utveckling. Genom huvudsakligen
hans initiativ och förarbete bildades Svenska Handikappidrottsförbundet
1969 som ett självständigt idrottsförbund inom Riksidrottsförbundet.
Därmed normaliserades idrotten för funktionshindrade från
att tidigare varit organiserad under handikapporganisationerna till
att ingå i som en del i den svenska idrottsrörelsen.
År 1971 valdes Bengt till vice President i International Sports
Organization for the Disabled (ISOD). Eftersom de Paralympiska Spelen
vid denna tid endast accepterade peroner med ryggmärgsförlamning
och inga andra funktionshinder sökte Bengt samarbete med de
få likasinnade I organisationen som ville utöka spelen
att omfatta även personer med amputation och synskadade. Hans
flerspråkiga argumentationsförmåga blev tungan
på vågen och 1976 kunde för första gången
Paralympiska Spel hållas med fler än en kategori funktionshindrade.
Han var också den som föreslog att Paralympiska Vinterspel
skulle införas vilket också skedde med premiären
1976 i Örnsköldsvik. Bengt var också den förste
att kämpa för att även personer med utvecklingsstörning
skulle få en plats i den Paralympiska rörelsen. Med kom
allt fler att arbeta för detta, och International Sports Federation
for persons with Intellectual Disability (INAS-FID) kunde bildas
1986. Idrottare med utvecklingsstörning har sedan deltagit
i Paralympiska Spel 1996 och 2000 och förväntas åter
inkluderas i Beijing 2008.
I rollen som idrottsledare gjorde sig Bengt känd som en godhjärtad, spontan och något excentrisk person. Som illustration kan nämnas en episod vid Världsspelen för Handikappade i S:t Etienne, Frankrike, 1970. Vid starten på herrarnas 50 meter fjärilsim tjuvstartade en fransman och heatet blåstes av. Den svenske medaljkandidaten uppfattade inte detta utan fortsatte simma. Bengt Nirje som i egenskap av svensk överledare satt kostymklädd på VIP-läktaren på bortre kortsidan reser sig blixtsnabbt, sliter av sig kavajen, dyker i på svenskens bana för att stoppa honom ”innan han blir för trött för att vinna omstarten” och möter en ytterst förvånad simmare som sedan dess undrat över hur fort Bengt egentligen skulle kunnat simma utan kläder och skor. Vid omstarten blev det till slut svenskt guld.
Bland de utmärkelser Bengt mottog för sina gärningar
kan nämnas
utnämningar som:
Filosofie Hedersdoktor vid Universitetet i Friebourg, Schweiz och
vid Meiji Gakuin Universitetet i Tokyo, Japan
H.M. Konungens Medalj för framstående ledarskap inom
handikappidrotten
Hans Lindström
Publicerad 2006-04-24