Vår professor Ingemar Wedman avled under söndagen den 20:e januari efter en tids svår sjukdom.

Ingemar har betytt oerhört mycket för SUH och det kommer han att göra också i fortsättningen. Ingemar var med om att bilda SUH och han var vår första ordförande. I den rollen byggde han upp SUH under fem år och gav oss en akademisk förankring och en tydlig FoU-inriktning. Efter det fortsatte han som ledamot i vår styrelse och som vår vetenskaplige ledare.

Allas lika värde
En självklarhet för Ingemar var att alla skall ha samma möjligheter och att alla är värda lika mycket oavsett förutsättningar. Med statistikens hjälp lärde han oss på SUH och många andra att ”allt är normalt, det är bara mer eller mindre vanligt förkommande”. För varje egenskap som finns inryms alla grader av den alltid under en normalfördelningskurva.
Mot den här bakgrunden blev inkludering en viktig och självklar inriktning i SUH:s verksamhet.

Ingemar drev hårt tesen om inkluderad idrott och verkade för att forskning skall utnyttjas som redskap för att bidra till ett inkluderande samhälle. Så sent som för några veckor sedan bidrog Ingemar till att utveckla flera forskningsprojekt inom det här området, som är en del i ett stort EU-projekt SUH nu startar upp. Tyvärr får Ingemar nu inte själv förverkliga dessa idéer och studier, men vi övriga på SUH skall driva dem i hans anda.

Unika personliga egenskaper
När man talar om Ingemar patos för inkludering och respekt och förståelse för människors olikheter kommer man osökt in på Ingemars egen personlighet och bemötande. Han hade en helt unik förmåga att bemöta människor på alla nivåer och i alla tänkbara situationer.
Lika enkelt och naturligt pratade och umgicks han med andra professorer som med idrottare med utvecklingsstörning, som med Kronprinsessan Victoria, som med IPC:s president, som med studenter, elever, lärare, företagare...

Han fick alltid alla att känna sig välkomna och känna sig viktiga. Han bemötte alltid alla med stor respekt och han var ständigt nyfiken och intresserad av andra människors erfarenheter och synpunkter.

Simon har förlorat en kompis
Ingemar kunde prata lika bra med ung som gammal. Det upplevde på nära håll inte minst min nu 10-årige son Simon, som följt med mig och Ingemar på otaliga tjänstresor över hela världen de senaste sju åren. Ingemar och Simon diskuterade ofta och mycket med varandra och Simon lärde sig otroligt mycket av det. Simon uppskattade mycket att Ingemar alltid uppmärksammade honom och tog sig tid att lyssna på honom och prata med honom. För Simon var han helt enkelt en kompis som råkade vara professor och mycket äldre än honom.

Att Ingemar fungerade lika bra tillsammans med kända forskare och olika idrottspotentater, som med idrottare med och utan funktionshinder och även barn, det tror jag berodde på att han helt enkelt bemötte alla på samma fina sätt. Det fungerade helt enkelt i alla sammanhang och alla kände alltid att han tog dem på allvar och verkligen brydde sig.

Idrottarna i centrum
En annan del som Ingemar drev hårt och som han såg till att den genomsyrade SUH:s verksamhet var att sätta idrottarna i centrum utifrån vårt FoU-perspektiv.
Han ville använda forskning för att utveckla paralympisk idrott och idrott för personer med funktionshinder rent generellt. Han såg stora möjligheter här och ville därför stimulera både SUH och andra befintliga och blivande forskare att ägna sig åt handikappidrottsforskning eller forskning med koppling anpassad fysisk aktivitet.
Viktigt för Ingemar var att forskningen gagnade idrottarna eller brukarna och att resultaten verkligen kommer dem till del.

Som SUH:s vetenskaplige ledare har Ingemar styrt in SUH på den vägen, vilket också hjälpt SUH till en stark internationell etablering. På SUH skall vi nu arbeta vidare i samma anda och fortsätta verka för att förverkliga Ingemars idéer och synsätt gällande forskning och idrott.

En stor förlust
För oss på SUH var Ingemar ovärderlig i sin roll som ledare, rådgivare, bollplank, mentor och inspiratör. Med hans stöd och vägledning kändes det lätt att anta ständigt nya och stora utmaningar och tack vare det har SUH också kunnat uppleva en snabb utveckling och etablering.

Det är en stor och tung förlust för SUH att Ingemar gick bort. Tyvärr var det också alldeles för tidigt. Ingemar hade så mycket kvar att ge.

För mig personligen var det också en otroligt stor förlust. Som mentor och vän hade han stor betydelse för mig i mitt arbete för SUH, men också i mitt sätt att vara och se på livet.
På SUH skall vi nu ta nya tag och se till intensivt arbeta vidare i Ingemars anda. Vi kommer också att på olika sätt och långsiktigt uppmärksamma Ingemars stora insatser och se till att hans idéer och synsätt lever vidare såväl nationellt som internationellt.

Vi på SUH kommer att sakna Ingemar otroligt mycket.

 

Våra tankar går nu till Ingemars fru Anita och deras barn.

Kennet Fröjd