Tidigare talade man i Sverige om handikapp-OS, och om handikappidrott. Numera kallas idrottstävlingen för Paralympics, och Svenska handikappidrottsförbundet har bytt namn till Svenska parasportförbundet.
Även den som har en funktionsnedsättning kan ägna sig åt idrott. Många av de som deltar i Paralympics, det största idrottsarrangemanget för personer med funktionsnedsättning, presterar på en nivå som är högre än deltagarna i många andra idrottstävlingar. Att tala om handikappidrott är missvisande, eftersom ordet får det att låta som det rör sig om idrott på en lägre nivå. I själva verket är nivån på prestationerna ofta högre, och det är just prestationerna som borde stå i centrum, inte funktionsnedsättningen.
Nu har också det svenska handikappidrottsförbundet bytt namn till Svenska parasportförbundet. Det är symptomatiskt, och glädjande. Tidigare betraktades det av många företag som ren välgörenhet att sponsra satsningar på parasport. Idag är det istället, precis som all annan sponsring, ett sätt att marknadsföra sig och i förlängningen tjäna mer pengar. Det säger Hans Säfström, sportchef i Svenska handikappidrottsförbundet, till DN i en artikel från 2013. Artikeln är skriven före förbundets namnbyte.
Säfström berättar också i artikeln att han när han tillträdde år 2000 var i stort sett ensam på kontoret, och fick sköta många av de administrativa sysslorna på egen hand. Idag har han en stab till sitt förfogande, och arbetar nästan enbart med Paralympics. När ha började var detta bara en av hans arbetsuppgifter.
Parasportarna upplever också ett betydligt större stöd från sina respektive idrottsförbund. Rullstolscurling är en av de paralympiska sporter där Sverige tillhör världseliten. Tidigare tvingades dock medlemmarna i landslaget att träna på eftermiddagarna, vilket var svårt eftersom de också hade jobb. Numera bokar Svenska curlingförbundet banor till paralympierna, på kvällstid.
Olika typer av parasport
Parasport kan delas in i tre olika typer, beroende på de deltagandes funktionsnedsättning. Detta kallas skadeklasser. Följande skadeklasser finns:
- Rörelsehinder
- Synnedsättning
- Utvecklingsstörning
Beroende på vilken skadeklass en idrottare tillhör används olika typer av hjälp. Det kan vara fysiska hjälpmedel, eller en mänsklig ledsagare.
Rörelsehinder beror ofta på olyckor eller sjukdomar, men kan även vara medfödda. Ett medfött rörelsehinder är ryggmärgsbråck, där en ryggkota har en form som för att nerverna kläms. Detta leder till förlamning i benen, och ibland också i magen.
Förlamning kan även orsakas av nack- eller ryggbrott. Detta kallas traumatiska ryggmärgsskador. Den vanligaste orsaken till förlamning är dock CP-skador, som är den vanligaste orsaken till rörelsehinder över huvud taget bland barn och unga i Sverige. Två promille av alla barn som föds i Sverige årligen har någon form av CP-skada, vilket ger en försämrad kontroll över musklerna.
Personer med nedsatt syn kan behöva en ledsagare för att kunna idrotta. Så är det t.ex. i simning och löpning. Hur mycket hjälp en idrottare med nedsatt syn behöver beror dock på synskadans omfattning. Det finns också sporter som har skapats speciellt för synskadade. En sådan sport är goalboll, där två lag om tre personer vardera ska kasta eller rulla in en boll i motståndarlagets mål. I bollen finns en bjällra, och det är ljudet av bjällran som gör det möjligt för båda lagen att lokalisera bollen.